Nell Perland heter jag som har fått äran eller vad man nu säger att få gästblogga på Fanny´s och co. blogg idag. Inte för att jag har någon aning vad jag ska skriva om men jag gör väl ett försök. Om ni kommer med några förslag så kanske jag skriver mer än bara detta inlägg idag :)
Jag är 15 år, ska börja 9:an till hösten och bor i Tyresö som ligger i södra Stockholm. Mitt liv liv kretsar enbart runt mina vänner och en svart varelse som jag stolt kallar för min ponny.

Black Jack heter han, kallas lite allt möjligt men huvudsakligen för Blackie. Han är en 16-årig korsningsponny från Irland på 139 cm som kan fylla upp ett helt A4 med sina bokstavskombinationer. Han är mitt allt. 
För 3 år sedan blev han min och då var han inte mycket till häst. Smal, omusklad och felriden i 3 år vilket hade/har satt sina spår. Men han var allt jag önskade mig och lite till. Ett väldigt korkat beslut egentligen när man i efterhand ser på det, att jag som var en livrädd dressyrtjej köpte en galen hopponny. Men ibland gör man fel och det blir rätt ändå :)
Nu, 3 år senare, har Blackie blivit en helt annan häst. Antar att jag har blivit en helt annan ryttare dessutom, så tillsammans har vi blivit ett helt annat ekipage. Vi tävlar ganska framgångsrikt inom fälttävlan, hoppning och dressyr på en ganska hög nivå och det är det vi satsar mest på är fälttävlan. Vi har blivit uttagna till Lag-SM i år, är kvalade till Stil-SM och har bara ett kval till individuella SM.
Trots att vi båda har förändrats så är det fortfarande samma känslor och kärlek. Han var min drömponny och det är han fortfarande, varje dag. Efter 3 år tillsammans så tycker jag fortfarande att det är lika kul att vara med honom, oavsett om vi rider SM eller lullar i skogen. Jag har aldrig mött en ponny som Blackie, han är en häst på miljonen. En ponny med ett hjärta av guld och skulle aldrig göra något för att göra mig illa, fast han är absolut ingen ponny man kan åka på. Han är den mest svåridna häst jag någonsin har ridit, gör aldrig något gratis och kräver konstant ridning. Men bara man ber honom genom att redo så gör han allt, ställer alltid upp för mig. Men som sagt, om jag bara gör en pytteliten miss så får jag sota ordentligt. Det suger och har gjort mig väldigt ledsen måååååånga gånger samtidigt som det har lärt mig otroligt mycket.
Jag tar aldrig Blackie för givet och uppskattar honom varje dag, han är det bästa som har hänt mig. Han är min bästa vän och vad jag känner för den här ponnyn är obeskrivligt. Jag älskar honom, har alltid gjort och kommer alltid att göra ♥



Då









Nu









/N - http://blackijacki.blogg.se/