En häst som jag älskar mest av hela mitt hjärta. Finns inga ord för hur mycket hon betyder för mig. För ca tre år sen så träffade jag den här fina varelsen och jag säger bara, det finns inga ord för hur rädd jag var för henne. Jag red henne mycket och ja, alla känner igen den välkända Polly. Surtanten själv, attackerade de andra hästarna när man red på volten. Men samtidigt som jag var livärdd för henne så gillade jag henne på något sätt. Det var någonting inom mig som sa ifrån och ville att jag skulle fortsätta på henne. Och det gjorde jag, som tur var. När jag var liten så var jag en riktig fegis (som jag fortfarande är, fast inte lika mycket) så jag vågade inte göra allt.

Sommaren 2010 var helt otrolig. Jag red henne varje dag och hade henne på hyra-häst-dagarna. Och det var dem ridpassen som vi lärde känna varandra på rikitigt. Vi förstod hur vi skulle göra och varandras svagheter. Vi sammarbetade för att göra varandra lyckliga. När jag satt där på din rygg var tiden helt perfekt. Om jag fick bestämma så skulle jag spola tillbaka tiden och stanna där, förevigt. Minnena är helt otroliga.

Du var allt för mig, verkligen allt. Om du försvann då vet jag inte vad jag hade gjort. Tror seriöst att jag hade försökt något självmordsförsök. Utan dig hade jag inte kunnat. Det skulle bli obalans i hela mig och jag hade verkligen inte mått bra. Du var min vardag, den ända jag besökte hela tiden. Bara med dig har jag kännt mig såhär lycklig ♥

Men sen såldes hon och allt blev förändrat. Det känns som om jag har släppt henne på något sätt. Jag älskar henne fortfarnade såklart men jag känner inte alls så starka behov att träffa henne. Jag vet att hon har det bra och hon mår bra där, hon är sig själv.

Hon är och förblir min bästavän och jag älskar henne så enormt mycket, Lyckebos Polly ♥♥♥