Igår gick min bästavän bort, hon som alltid fick mig på bra humör när jag var nere. Som kom och nosade på en och puttades om man var ledsen, hpn som alltid var glad och älskade att öva på tricks med godis, hon som var min dag. När Polly åkte till sitt nya hem så fick jag mer och mer relation till henne och hon stöttade mig alltid. Hon var mitt leende på läpparna dagarna jag inte fick träffa Polly. Hon var mer än en bästavän för mig. Nästan som min syster. Hon visste hur jag fungerade och visste hur hon skulle göra för att få godis och bli klappad. Hon som verkligen visste hur hon skulle få mig glad. Hon som kom fram till mig i hagen och följde efter mig. Hon som fick mig att fortsätta leva. Men nu är hon borta.. föralltid. Uppe i trappalanda och galopperar på gröna ängar tillsammans med Satsumas. Jag han inte att säga hejdå.. Men jag tror att det var det bästa, skulle inte kunna säga hejdå till henne. 
Men jag hoppas att hon har det bra där uppe. Floder av tårar kommer och det känns som om jag gråter blod. 

En sak är säker, jag kommer aldrig att glömma dig. Världens finaste häst ♥