Jag vet att jag aldrig mer kommer få rida honom, att jag kommer få lida med att se andra ryttare rida honom .. Jag vet att någon gång måste jag inse faktum att jag är för stor för honom, att jag faktist får leva med det. För det går inte att göra nånting åt det, jag kan inte krympa .. Jag är den jag är. Han är den han är. Dom är som dom är.

Men känns så fel att lämna allt bakom mig, allt vi gjorde. Sättet han ändrade mig som både person och ryttare, sättet vi utvecklades tillsammans. Han tog mig från fyrkantsspåret till tävlingsbanorna, och jag var villig att ge allt. Allt för att kunna ge tillbaka det han gav till mig, men det är dags nu .. För jag vet att han klarar av det en sista gång, han klarar av att hjälpa en annan liten tjej/kille på samma sätt han gjort med mig och så många andra.

Han är en ponny med ett hjärta av guld ♥

Fanny♥